Livet är så himla komplext. Hjärnan jobbar hela tiden med att sortera rörelser, känslor och handlingar till rätt fack och utefter det får vi en reaktion. Ibland är det sorg, ibland är det glädje. Andra gånger vet man inte vad som sker i kroppen. Mitt liv har gått i ett sedan sportlovet. Jag har egentligen inte haft någon tid att göra det som fått mig att få andas ut och reflektera. Har det inte varit skola har det varit jobb, eller tvärtom. Allt jag egentligen behöver är en stund att få ta ett djupt andetag.
Sedan vi hördes av sist har jag hunnit jobba massor, skrivit klart en engelska examination, sökt jobb, gått på intervju, kollat serier och haft ont i magen över alla slutproduktioner som ska vara klara i maj, och varav en musikal som har premiär på fredagen efter påsklovet. Det är en underliggande stress i kroppen hela tiden och den tar kål på mig. I samband med detta är det dåligt väder största delen av tiden, vilket är jobbigt för mig som är så himla beroende av just vädret.
